
'Sois Jeune Et Tais Toi'
Index: 1/4
NPSS M006_
Attack by stratagem:'Police State' - Dead Prez'The Guns of Brixton' - The Clash'Revolution' - Bim Sherman'Anger' - Marvin Gaye'Work For Peace' - Gil Scott-Heron'Propaganda and Control of the Public Mind' - Noam Chomsky

Har av någon oursäktlig anledning förbisett fenomenet podcasting trots att det funnits i närmare 2 år. Gör dig själv en tjänst; besök iTunes podcast bibliotek, välj en show du tycker verkar intressant, klicka på ikonen för programmet och vips så får du en mp3fil nedladdad varje gång det finns ett nytt inlägg. Genom Epiclaterdly hittade jag Benjamin Choes podcast från East Village Radio i NY.
Note to self: Lyssna även på Fatbeats och The Fader podcasts.
ps. För vissa låter detta säkert märkligt men var är reklaminslagen (?!) Kan någon snabbt (nu!) köpa upp reklamtid eller än bättre programmera en liten Java applikation så att ett reklammeddelande kommer upp på min iPod display! ds.



Ziggys dödskalle installation





Lodown
Affärsvärlden
Cool Trans
Boon /back issue/
Fader
Största behållningen i den här högen av alster är definitivt Fader #38 med en 20-sidig special om Nina Simone. Jag upptäckte hennes musik pinsamt sent (2-3 år sedan) men nuförtiden dröjer det inte många dagar innan en Nina Simone komposition dyker upp i iPoden. 'Wild Is The Wind', 'Don't Smoke In Bed', hennes version av 'Mr Bojangles', 'Since I Fell For You' och framförallt 'I Shall Be Released' är för närvarande favoriterna. Minst en spelfilm om hennes liv är under produktion med Mary J Blige i huvudrollen. Kan se vissa paralleller i deras turbulenta livssitiationer så visst, det kanske kan fungera.
Vidare har Lodown magazine ny art director i egenskap av StudioAnti sedan Marok efter 8 år väljer att lämna över fanan. Lodown har alltid varit intressant och kul att läsa mycket på grund av formen och det kommer den säkert fortsätta vara. #51 innehåller bla intervjuer med bla KR, MIchel Gondry och en fotoessä av Ed Leveckis.
Note to self: Dags att plocka upp...

Naima (Alternate Version 1 1959) - John Coltrane
Spenderade dagen med att bland annat läsa ut den här 800 sidor tjocka boken som har spökat i bokhyllan dom senaste 4-5 månaderna. Men det som verkligen gjorde dagen var att titta på Jack Johnsons 'Thicker Than Water' som otroligt nog var ännu bättre än hans första film, 'September Sessions'. Förrutom dom närmaste i 'New School' generationen (Slater, Dorian, Machado, Gerlach) så ingår flera scener med Conan Hayes, Manoa Drollet och Tim Curren från spots på Tahiti, Hawaii och Irland. Jack Johnson använder precis som i sin första produktion 16mm kamera som ger en riktigt skön dokumentär finish med voiceovers från Shane Dorian med flera som berättar om sina tankar kring surflivet. Musiken är ganska typisk (medioker) men 'Even After All' borde vara obligatoriskt surfsoundtrack.
*Even after all
Man just feel satisfied
No competition, no competition at all
I just feel satta star
Them eyes are gorgeous girl
No demise
Uprise
I got to raise it again
Them eyes are gorgeous
I must advance
I don't check for no superficial
It's got to be beneficial*
Todays Fix:
'Even After All' - Finley Quaye
'Wild Horses' - Rolling Stones
'Just Like Honey' - Jesus & Mary Chain
'You're Welcome, Stop On By' - Vicki Anderson
'Renee' - Lost Boyz
'Goodbye' - Freeway
'Sippin On Syrup' (dub) - Three 6 Mafia


Mönsterkollektion av Anna Lundin.

Prototyp Volvo CCS Scooter.

Brand development av Simon Sjödin. WESC pizzaslice tallrikar.

Portabelt kylskåp av Remotel.

Grafisk design/mönsterkollektion av okänd.

Om exakt fyra veckor bär det av till Bangkok, Hong Kong och Kuala Lumpur igen. Det har gått fyra månader sedan sist men det känns redan som evigheter och denna gång blir det lyckligtvis ett längre besök. Inplanerat är sex-sju veckor med en avstickare till Bali för surfsäsongen som drar igång på allvar om några veckor. Tanken är att hitta så mycket material som möjligt och förhoppningsvis kunna sätta ihop nya omvärldsanalyser utifrån ett populärkulturellt perspektiv. Denna gång med fokus på 'street culture'. Den intressanta paradoxen med sydöstra Asien är hur snabbt subkulturer som skateboarding, surfing, street art och diverse musikaliska genrer (hip hop, house, drum n bass...) fått fäste de senaste 5 åren. Med tanke på hur lokaltraditionellt många andra delar av tex Thailand, Kina och Malysias samhällsskikt ter sig så kan det bli oerhört intressant vad som komma skall inom ytterligare 5 år gällande kulturella hybridyttringar. Vad händer när exempelvis morgondagens 15åringar i Thailand och Kina börjar återupptäcka sitt egna kulturella arv och implementerar detta på allvar med vår västerländska populärkulturella tradition? Men för att hålla oss i nutiden så skall det framförallt bli riktigt kul att återse Bali igen! Det är nu sex år sedan sist och mycket ser och är säkert väldigt annorlunda än hur det var då. Nedräkningen har börjat...

Big city music for big city people:
Benny Page:'Turn Down The Lights '
(White Label, 2006)
Stephanie Mills: 'You Put A Rush On Me' /Paul Nice Rmx/
(The Rub: It's The Motherfucking Remix Vol 2)
Steve Spacek: 'Dollar'
(Space Shift, 2005)

'Very great leaders in their domains are only known to exist.
Those next best are beloved and praised.
The lesser are feared and despised.'
-Tao Te Ching
'Rigid laws and harsh punishment are not the work of great leaders,
whipping the horse over and over is not the way to ride a long distance.'
-Wen Tzu
'Many people are blinded by name and reputation. Few people see the reality.'
- Huainanzi (The Master of Huainanzi)
'Tao Te Ching'
(Engelsk översättning av Ellen M Cheng)
'The Art of War'
(Engelsk översättning inkl. kommentarer av JH Huang)
'Seven Military Classics of Ancient China'
(Engelsk översättning av Ralph D Sawyer)
'Wen Tzu (Understanding The Mysteries)'
(Engelsk översättning av Thomas Clearly)

Google som företag är idag värderat till ca 200 miljarder kr med en marknadsandel som måste ses som nästintill monopoliserad. Tillväxtmarginalen brukar ligga runt några hundra procent per år och bara det första kvartalet 2006 steg vinsten 60%. Men hur förblindad man än blir av framgången Google har lyckats med så är det ändå något som känns irriterande obekvämt med Google och dess företagsstrategi. Att prata om Google som ett enhetligt traditionellt företag känns bara fånigt och naivt med tanke på deras ofantligt starka position. Vidare agerar dom nästan misstänksamt anonymt. Nästan som en statsmakt...
Så vad fattas med Google som företag och varför blir jag nästintill paranoid varje gång jag hör talas om en ny revolutionerade 'upptäckt' av Googles superhjärnor till medarbetare?
Ett företags produktkriteria fyller Google med råge. Var och varannan vecka annonseras om något nytt och smart som skall hjälpa oss användare till en bekvämare och mindre krånglig onlinevardag. Allt ifrån GMail, Google AdWords, Google Earth, Google Store, Google News, Google Calender och ett dussintal andra applikationer har med strategisk tystnad sakta men säkert sipprat ut från Googleplexet i Mountain View, Kaliforninen under de senaste åren. Google har även meddelat att de jobbar på en GDrive, en personlig online hårddisk där du kan spara all din data. Visst, allt låter säkerligen alldeles förträffligt och till och med den mest omedvetna skaran av konsumenter förstår nog att vi har att göra med ett företag som inom en inte alltför långtgående framtid kommer att sänka Bill Gates topposition i graven. För vem behöver Microsoft när man ändå kan ha alla sina filer, foldrar, dokument, bilder, musik och filmer sparade på nätet?! Så kolossalt smart kan tyckas och det är just detta som skulle kunna vara problemet. Google är så jävla smarta att dom inte fattar hur fruktansvärt korkat man agerar.
Enkelt förklarat så är Google ett nytt Microsoft för den nya online eran, ett tråkigt dataföretag av den gamla skolan men med en uppdaterad kostymering. Bill Gates åker ut och in i styrelserummet snubblar två 25åriga före detta Stanford studenter i gympadojor. Men vad är då egentligen felet med Google?
Som sagt, Google är inget annat än ett nytt Microsoft. Avpersonifierat in i minsta detalj. Inte heller finns det någon uttalad företagsfilosofi. Man säger ingenting, man står inte för någonting, man bara prånglar ut en massa billiga produkter och när man sedan ställs mot väggen så gömmer man sig bakom sin plastiga fasad och säger att man bara ger det folk vill ha. I det avseendet så spillde man tyvärr Joltcolan i knät på sig själv när man valde att följa den kinsesiska regeringens direktiv att censurera sin sökmotor innan den släpptes i Kina. Frågan är alltså om Google verkligen ger folket vad dom vill ha; friheten till att välja och söka information fritt. Det är här man kan se det största problemet med Google ur ett varumärkesperspektiv. Varumärket är alldeles för svagt med tanke på hur ofantligt stor arenan är som dom spelar på. Misstaget man har begått är att inte låta sina användare skaffa sig en känslorelation till företaget på grund av avsaknaden av ett filosofiskt arv. Paradoxalt nog gjorde Google helt rätt i att följa Kinas krav med tanke på landets nuvarande världsekonomiska position men samtidgt jagar Goggle profit i ett alltför högt och kortsiktigt tempo. Tider förändras, statsskick växlar och -ismer reformas. Det är inget 100meters lopp man gett sig ut på (även om man kan tro det med tanke på skovalet). Med lite strategisk framförhållning skulle Google förstås ha valt att avstå ifrån Kinas krav, särskilt när andra sökmotorer såsom MSNSearch och Yahoo INTE gjorde det och istället byggt ett försvar kring 'ethics branding' och på så sätt vunnit både politiska, humanitära och än viktigare, känslomässiga poäng som företaget skulle ha stor nytta av när striden mellan dem och Microsoft och diverse andra spelare hårdnar om ett par år. När man sedan ser på vilket sätt Google presenterar sin produktarsenal, genom nollbudgeterad marknadsföring, vilket såklart medför att konsumentgruppen upptäcker produkterna på sina egna villkor (troligen senare än omedelbart) så blir det än mer uppenbart att Google kommer att tvingas till perioder av reträtt precis som Microsoft har fått göra de senaste åren. Och ligger man på försvar alltför länge sinar snart krigskassan. Frontlinjen krymper, motivationen kan inte upprätthållas och förr eller senare sitter man där, med alla andra förlorare (Netscape, Altavista...) och undrar varför ingen tycker om dig längre.
Jag tror dock vi kan släppa den infantila bilden av Google som enbart ett globalt företag och varumärke för egentligen, vad spelar det för roll om vad dina grannar och kunder tycker om dig när det är du som är borgmästare, sheriff och domare i din egna stad? Problemet blir i framtiden snarare användarens (läs medborgaren) än Googles (läs nationen).

Min Artcare portfolio firar 10års jubileum i år. Köpte den hösten 1996 på Matton strax innan mina stundande studier vid Parsons. Det har varit en lång resa och ibland har vi kommit ifrån varann och den har fått stå och samla damm i något hörn medan jag varit ute på vift. Har vagt funderat på att kanske byta upp mig till en lite flådigare och mer representativ case men det är för mycket karaktär i den här så vi kommer nog inte att skiljas på ett bra tag. För tillfället fungerar den mest som uppsamlingsplats för urklipp, handskisser, noteringar, konceptsynopsis och annat som skall vidarebehandlas. Det blir säkert 10 år till.
Upptäckte på t-banan idag att Jack Johnson släppt en nytt album - som visade sig vara ett soundtrack till en barnfilm så det blev genast väldigt ointressant. Det fick mig dock att tänka på när jag började lyssna på Jack Johnsons. Största delarna av 2000 tillbringades på Bali och jag fick då låna en kassett med bland andra Ben Harper, Andrew Kidman och Jack Johnson att lyssna på mellan surfsessionerna. 'Flake' var första låten på den kassetten och 'F-Stop Blues' fanns också med. Läste nyligen att Jack Johnsons konsert förra sommaren i Central Park sålde slut 14.000 biljetter på 2 timmar! Lustigt nog tror jag att de flesta av dessa människor blivit introducerade till Jack Johnson på samma sätt som jag blev; genom en bekants gamla söndertuggade kassett, en bränd CD eller samlade runt en lägereld med nyfunna vänner på en varm strand långt, långt hemifrån.

(foto: Backdoor, Hawaii) Jack Johnson på omslaget till Surfer's Path #52. Innehåller en bra artikel och intervju med Jack där han berättar om hur hans far, Jeff Johnson på sextiotalet seglade solo ifrån Kalifornien till Hawaii genom att navigera med hjälp av stjärnorna.

'September Sessions' Klassisk surfrulle regisserad och filmad på 16mm av Jack Johnson. Inspelad 1999 runt Mentawai öarna i Indonesien med bland andra Kelly Slater, Rob Machado, Brad Gerlach och Shane Dorian. Har säkert sett den 30 gånger.
Jack Johnson: 'Flake'
(Brushfire Fairytales, 2001)
Jack Johnson: 'F-Stop Blues'
(Brushfire Fairytales, 2001)
Jack Johnson: 'Better Together'
(In Between Dreams, 2005)
(På barnskivan finns en cover med Jack och Ben Harper på White Stripes 'We're Going To Be Friends').

Mötte upp G. för en gemensam promenad/'superinventering'. Brukar bli en 2 till 3 timmars snirklig gångtur runt Söder.
Intel/statusbrief:
Jan Åman och Färgfabriken, Gringo + Hoodsfred,
Richard Floridas föreläsning (läs högmässa) tidigare i vår,
Big TV, Anna Bråkenhielm + Talpa, Storåker McCann,
von Holsteins nyfolklighet i form av Metrokrönikör,
internet, offentlig vs privat sektor,
Svenska Exportrådet vs upplevelseindustrin och
såklart... Kina...


''Hater' - Various Productions